I lördags genomförde ett hundratal nazister en demonstration mot den nybyggda moskén på Hisingen i Göteborg. Motdemonstrationen drog över 2000 antinazister. En av talarna var Lars Henriksson från Socialistiska Partiet som förespråkade bred enighet mot rasisternas hot
– Det som enar är inte språk, religion eller fotbollslag utan arbetarklassens gemensamma intressen, sade han i sitt tal.
Polisens insats var den största sedan EU-demonstrationerna i Göteborg 2001. Hela området runt moskén var avspärrat så att demonstrationerna inte kom i kontakt med varandra och de grupper bland motdemonstranterna som sökte konfrontation fick nöja sig med symbolhandlingar.
På samlingsplatsen för den breda demonstration under parollen ”Tolerans, mångfald, solidaritet”, som arrangerades av ”Göteborg mot rasism” med flera organisationer, varvades livemusik med ett flertal olika talare. En av dem var Lars Henriksson, fackligt aktiv Volvoarbetare och medlem i Socialistiska Partiet. Han betonade kopplingen mellan den ökande ojämlikheten i samhället och den alltmer utbredda främlingsfientligheten, där den synliga rasismen bara är en del av ett större samhällsproblem.
– Den bruna råttsvans som står här borta är bara en utväxt på rasismens fula kropp. Att demonstrera är bra men det är i vardagen vi kan motverka rasismen i grunden, påpekade Lars Henriksson
Han framhöll vidare att när rasisterna säger att människor inte är lika mycket värda så har de en poäng:
– I dagens Sverige är vi nämligen inte lika mycket värda. Vissa människor blir utvisade och utförsäkrade medan andra kan skicka sina förmögenheter jorden runt för att slippa skatt. I förra veckan visade Sveriges Radio i en undersökning att de rika har ökat sina inkomster tio gånger mer än de fattiga. Vi är verkligen inte lika mycket värda, fortsatte Henriksson.
– Rasisternas kortslutning är att lägga orsaken till detta mellan oss här nere och inte mellan oss alla och överheten. Och detta är den verkliga faran. För om vi som arbetar på Volvo börjar se varandra som svenskar, irakier, finnar eller kroater och inte som arbetskamrater, då är vi illa ute!
– Det som enar är inte språk, religion eller fotbollslag utan arbetarklassens gemensamma intressen. När vi inser detta och enar oss kring våra intressen och arbetar tillsammans för ett samhälle där vi verkligen är lika mycket värda, då kan vi skära av rottrådarna för det bruna ogräset, sade Lars Henriksson.
http://www.internationalen.se/?p=35359