Företagsamhet i Amazonas och i Fullerö

Företagsamhet bedrivs – vad som än sägs – för att skapa vinst. Ibland går vinstintresset att förena med hänsyn till människors välbefinnande, miljö och kultur. Ofta(st) går det inte. Striden om hur ohämmat företag ska få verka eller vilken grad av inskränkningar som behövs är en politisk fråga. Som socialist är man för att demokratin ska dominera över företagen inte tvärtom. Hur mycket och i vilka former är en annan diskussion. Men företagsamheten måste regleras. Ibland blir det extra tydligt. Två exempel: ett längre bort och ett mycket nära. Det ena handlar om Amazonas och det andra om Fullerö, ett område norr om Uppsala.

 

Amazonas regnskogar är en stor förbrukare av koldioxid. Det dämpar växthuseffekten. Men sedan år 1970 har man bara i Brasilien förlorat över 700 000 km² regnskog i Amazonas. Detta motsvarar mer än en och en halv gånger Sveriges yta. Resultatet är att mindre koldioxid tas upp och att dessutom ännu mer släpps ut vid förbränning av träden. Bakom den här avverkningen står ett antal företag. Vi kan anse att de är cyniska. Men de bedriver företagsamhet. De maximerar sina vinster. De är också starkare än politiken och demokratin, de dominerar över den. Lennart Kjörling skrev häromdagen  på sin blogg att

– jordägarintressena just röstat igenom en lag som öppnar för mycket mer avverkning av skogen i Brasilien. Det skyddade området kring Amazonas minskas kraftigt, liksom skyddszonerna kring floder och sjöar. Dessutom får alla banditer som huggit ner skog amnesti för sina brott, vilket öppnar för fler brott i framtiden.

Dessa jordägarintressen och trävaruspekulanter nöjer sig inte med att driva igenom sina intressen i strid med fattiga människor och moder jord på laglig väg, de mördar också. I fredags mördades ytterligare en ledare för MST – de jordlösas rörelse – Adelina Ramos. Hon är bara en av många i en lång rad av jordlösa som mördats för att de stått upp mot denna typ av företagsamhet.

Det kommer inte bli slut på denna skövling eller detta mördande förrän fattiga människor tar kontrollen över dessa företag.