Plötsligt dimper han bara ner med smällen hos en tusensidig tegelsten rakt genom rutan till vårt nya årtusende. Leo Trotskij, den evige revolutionären, landsförvisad, jagad och mördad – utan att någonsin riktigt ha stampats ut.
För många i min egen vänstergeneration var han ett andningshål i ett 1970-tal med maoism och betongsossar, Brezjnev och Nixon. ”De objektiva förutsättningarna för den proletära revolutionen är inte bara mogna – de har till och med börjat ruttna!” ”Inga nya värden kan skapas där fria och motstridiga idéer är omöjliga.” De flammande blossen mot både kapitalism och stalinism sprakade ännu flera årtionden efter hans död.
I den officiella sovjetiska och kommunistiska historieskrivningen var Trotskij avfällingen, förrädaren, fascistagenten – för att mot Sovjetunionens slut bli till en fotnot, en bifigur som aldrig återupprättades. Alltmedan Stalin numera tycks göra comeback hos storrysk nationalism
Läs hela artikeln i Aftonbladet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Leo Trotskij, Stalin, Ryska revolutionen, Historia, Kultur, Politik
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.