Sverigedemokraterna – barnkammare för terrorismen?

Här vid Västerhavet brukar vi tala om skyddade, lugna, långgrunda vikar som barnkammare för fisk. Det är där reproduktionen sker och ynglen växer till sig. Utan dessa föryngringszoner blir det glest med stora fångster.

I Norge har uppenbart grumliga miljöer i och kring det framgångsrika Fremskrittspartiet under många år varit lekvatten för massmördaren Anders Breivik. Under lång tid var han medlem både i dess ungdomsförbund, FPU, och i partiet. Där började hans tankar och hans ideologier att formas. Det var inte där han blev en våldsinriktad politisk terrorist. Den anklagelsen ska vi inte rikta mot denna norska politiska strömning. Men det var där i Carl I Hagens och Siv Jensens bakvatten, i deras smutsiga gölar och undanskymda brunraggiga vasruggar, som han fick sina första hårda politiska fjäll och lärde sig att rasism kan ses som något vardagligt och naturligt. Fremskrittspartiet är Norges största borgerliga parti med 23 procent av väljarkåren bakom sig och i de senaste riksomfattande skolvalen blev ungdomsförbundet landets största parti.

I politiken i stort ser det självklart ut på samma sätt. I vänsterrörelser utan kontakt med sociala rörelser och utan klara politiska program kan små grupper av människor tappa fotfästet och kanalisera sin besvikelse över den gamla arbetarrörelsens förfall och sin ilska mot klassamhället genom kontraproduktiva isolerade aktioner. Krossade fönster till bankpalats eller ibland meningslösa slagsmål med polis får ersätta bristen på en bred social och politisk kamp. Men självklart går det inte att befria sig från kapitalismens blinda förtryck av människor och statsapparatens hårda våldsapparat genom enskilda räder mot olika symboler för förtrycket. Marxismens gyllene regel om att arbetande människors befrielse bara kan vara deras eget verk gäller mer än någonsin.  Isolerade våldsgrupper som Baader-Meinhof i Tyskland eller Röda Brigaderna i Italien var dömda att gå under och deras terrorism innebar stora bakslag för Europas breda vänsterrörelser. För varje socialist är det ett stort ansvar att ideologiskt och politiskt bekämpa och oskadliggöra dessa ”blindgångare”.

Anders Breivik – eller föregångare som Oklahomabombarna Timothy McVeigh och Terry Nichols – nöjer sig inte med rasistiska skämt eller att panga rutorna på någon regeringsbyggnad. Inte heller nöjer de sig med misshandel och mord på enskilda invandrare, homosexuella eller andra utsatta människor. Breivik såg sig som ”Marxist Hunter”. Som en marxistjägare. Förmodligen inspirerad av pseudonymen Andrew McDonald och hans bok ”Hunter” som ses som en biblisk text i många högerextrema kretsar. Han är den ensamma krigaren som ensam tar kål på en månghövdad fiende. En hänsynslös predator. Jesuiten eller jihadisten från Al Quaida som kan döda sina egna för den ”sanna kärleken” till Gud. En modern tempelriddare stinn av anabola steroider.

Han slog inte ihjäl någon av de somalier i Oslo som han föraktar utan riktade medvetet in sitt våld mot regeringsmakten, mot den norska arbetarrörelsen i stort och mot det antirasistiska Arbeiderpartiets Ungdoms Fylking i synnerhet. Hans kamp är politisk. En social, ideologisk och politisk produkt från samma vatten där alla vanliga fremskrittspartister har vuxit upp till i och för sig fula men ändå helt vanliga fiskar.

Tar vi oss över Sundet till våra svenska vatten finns det här gott om sverigedemokrater. Jimmy Åkesson och hans närmaste gäng har rensat upp i sin rörelse så gott det går. Gamla rottrådar har slitits av. Öppna nazister, våldsverkare och antisemiter har kastats ut. Sverigedemokraterna är – för närvarande – ingen fascistisk rörelse som vill krossa den ”förklenande parlamentarismen” utan ett rasistiskt nationellt högerparti med stora ambitioner i valen till kommuner, landsting och riksdag. Åkesson och han närmaste njuter i stället själva för fullt av riksdagens alla privilegier. Men i partiets underströmmar och i dess periferi finns den ”folkligt gemytliga rasismen”. Vi andra kan bland annat hitta denna smutsbruna sörja på debattforum, i bloggar och ute i alla twitterflöden.

Bloggen ”Politiskt inkorrekt” är Sverigedemokraternas kanske viktigaste instrument för den egna propagandan. Den är Sveriges mest läsa politiska hemsida. Formellt ”oberoende” men i praktiken ett skarpslipat, professionellt utformat verktyg för den egna hatpropagandan mot invandrare i stort och muslimska invandrare i synnerhet. Hemsidan betalas av bland andra Sverigedemokraternas Internationelle sekreterare Kent Ekeroth.

Hemsidan eller bloggen utnyttjar framgångsrikt de verkliga problem som finns i socialt kapsejsade invandrartäta bostadsområden. De traditionella politiska företrädarna, en Sahlin eller en Reinfeldt, har en bred rågång gentemot rasism eller vanlig invandrarfientlighet. Men de har alla var och en för sig och tillsammans misslyckats med att sätta alla människor i arbete. Massarbetslösheten drabbar av självklara skäl främst de som sist knackat på dörren till välfärdssamhället. Alltså senkomna invandrare eller andra generationens invandrarungdom. De sociala svårigheter som detta skapar gör det svårare att överbrygga bland annat kulturella och religiösa skillnader mellan ”nya och gamla svenskar”. En nödvändig integration i moderniteten (exempelvis förhållandet mellan kvinnor och män) försvåras mm.

Allt detta utnyttjas maximalt av ”Politiskt inkorrekt”. Sidan publicerar en ström av berättelser och bilder om mord och kriminalitet med invandrare (gärna muslimer) som huvudmän. Blonda svenska våldtäktsmän får små rubriker eller inga alls. Verkligheten blir helt förvriden och ständigt feltolkad. Alla råa och fördomsfulla kommentarer gör sedan det hela än värre. Genom sitt urval av nyheter, tolkningen av dessa, valen av bilder samt huvudbudskapet om att ”islamiseringen av Sverige måste stoppas” fungerar bloggen som en aldrig sinande källa för hatpropaganda mot invandrare och framförallt då sådana med en eller annan form av muslimsk tro. Här finns samma måltavlor som i Anders Breiviks politiska manifest (inte minst Mona Sahlin). Samma retorik. Samma internationella referenser.

Sverigedemokraterna, bloggen ”Politiskt inkorrekt” och Kent Ekeroths blogg predikar definitivt inte politisk terrorism. Men för en ung arbetslös ”blond” och till namnet kristen svensk som bara har dessa avsändare som sin enda ideologiska färdkost kan fördomarna och de medvetna urvalen skapa en ilska och ett hat mot den till synes pågående muslimska ockupationen av Sverige som senare i livet kan formas till en våldsinriktad terrorism. Dessa miljöer kan fungera som barnkammare för en militant högerextremism.

I samma andetag som vi kämpar för att alla människor i Sverige ska ha rätt till arbete måste vi därför se till att ständigt nagelfara hatets kolportörer från Sverigedemokraterna och dess avläggare.

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/