I förra veckan var det älgjakt i byn. Då läggs allt som inte är nödvändigt åt sidan. Traktorerna stannar och mjölkbönderna ringer in avbytare. Morgnarna är så tysta och stilla att skolskjutsarna knappt vågar sig förbi de vägskäl och brevlådor där barna står med sina ryggsäckar och väntar. Kanske är förarna rädda för en förlupen kula.
När vi drar in över blöta marker och ut i den rofyllda skogen är dessutom nyhetsbruset borta. Här ska tystnaden helst tala helt för sig själv. En porlande bäck och några prasslande asplöv kan bli öronbedövande när man lyssnar efter en knäckt kvist eller en frustande mule från ett djur i rörelse.
Efter dagarna i skogen. Väl tillbaka i vardagen, då är det inte bara traktorerna som drar i gång med sina stora dieslar och skolskjutsar som tutar igen. Nyhetsbruset är också tillbaka.
Fast i år var det inget brus. Utan full orkan. Värre än det verkliga vidunder som vi kallade Gudrun och som vräkte omkull så mycket fin skog. ”En tornado”, valde Expressen att säga om det mediala oväder som så när vräkte omkull Håkan Juholt.
För mig slog det först lock för öronen och jag ryggade instinktivt tillbaka. Jag orkade inte med att höra lyssna till skiten. Eller att läsa om den. När det gäller en nerlagd älg ska magsäck, tarmpaketet och annat slaktavfall tas om hand. Det är en sak. Inte särskilt behagligt, men ändå helt naturlig.
Försöket att göra slut på Juholt var däremot direkt kväljande och det som slog emot mig när jag kom hem – och till sist ”kopplade upp mig” mot omvärlden – var en vidrig stank av människojakt. Med ett bytesdjur som först och främst tycktes jagas av sina egna.
Jag har inte en dag, inte ens en futtig timma efter hans ”linjetal” under senvintern, sett Håkan Juholt som en hårdför vänsterman. Bara som en mer traditionell nostalgiker som inte vill lämna över hela partiets politiska dagordning till nyliberalismen. Men uppenbart har till och med hans oförargliga retorik varit för mycket att svälja för den krets inom partiet som fick maka på sig vid partiledarskiftet efter Mona Sahlin.
”Affären Juholt” är inte en ”affär” som alla andra. Det fick jag klart för mig efter att under en dag ha rekapitulerat vad som hänt. Internet blir en riktig tidsmaskin där man i efterhand kan läsa inte bara tidningar och bloggar, utan också lyssna på radion och titta på TV.
Av allt det som har kommit upp på bordet pekar det mesta mot att det är Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin som är bedragaren. Inte Håkan Juholt. Drevet mot socialdemokratins nyvalde partiordförande har satts i gång av hans besegrade konkurrenter i det egna partiet. Aftonbladet har sedan lånat ut sig till att stå med de skarpskyttar som skulle försöka skjuta sönder det uppjagade bytesdjuret. Här handlar det precis inte om ”rosornas krig”. Inte ens om stickiga törntaggar utan om ett försök till en ren avrättning.
Med knallsvarta rubriker har tidningen publicerat okontrollerade och falska uppgifter om riksdagens ersättningar när det gäller bidrag för dubbel bosättning. De ”glasklara regler” som AB basunerade om den 8 oktober existerar inte. I efterhand har också riksdagens hemsida manipulerats för att passa in i bilden. Hur det hela regisserats sammanfattas av både Daniel Suhonen och Dan Josefsson. Suhonen i en artikel för Svenska Dagbladets Brännpunkt. Josefsson på AB:s kultursida, som därmed i praktiken vägrade att göra gemensam sak med tidningens ledning. I en ledarkrönika avviker dessutom Tomas Bodström från AB:s huvudspår genom att skriva om ”förräderiet i det egna partiet”.
SVT:s kommentatorer Mats Knutsson och Margit Silverstein fungerade paralellt som ”nyttiga idioter” i den jakt som iscensatts av AB och dess hejdukar. Liksom TV4:s reportrar. De litade till samma ”högt uppsatta källor inom socialdemokratin” som Jan Helin och var i affärens slutskede nära nog tvärsäkra om utgången: ”Juholt kommer att tvingas till att avgå”. Hade de tagit sig tid till att prata med exempelvis Marita Ulvskog från partiets VU hade förloppet skildrats på ett mer objektivt sätt.
För de stora borgerliga tidningarna var det hela mer enkelt. Om nu kritiska socialdemokrater vill rulla sin egen ordförande i tjära och fjädrar. Varför inte själva putta på honom några varv?
Som ofta hade Sveriges Radio P1 en mer balanserad bevakning. Där konfronterades Jan Helin av Dan Josefsson. I det sammanhanget blev det också klart att Helin själv var en glad aktör i skådespelet om Juholts bedrägerier. I ett försök att upprätta en andra försvarslinje retirerade denne i radion till en ny lögn. ”Tryckta bestämmelser hit eller dit. Hade bara Juholt ansträngt sig och frågat efter besked då hade han med en gång fått klart för sig hur regelverket ser ut”, menade han. ”På samma sätt som exempelvis Annie Lööf när hon var i en liknande situation”. Men kontrollerar man vad hon skrivit på sin egen hemsida – via IlseMarie och Affärsvärlden – är detta också en falsk utsaga. Vare sig hon eller hennes partikamrat Erik A Eriksson fick några klara besked när de frågade riksdagen i samma ärende. Beskeden var att de själva fick bestämma.
Hos bloggen Martin Mobergs betraktelser finns en avslöjande utskrift av en del av P1 Medierna`s intervju med Jan Helin.
AB:s Lena Mellin ställde villigt upp med sin bössa när väl bytet pekats ut för henne. Helt huvudstupa sköt hon mot allt som rörde sig i buskarna. Skamlöst gav hon sig sedan på den redan skadskjutne Juholt. För trots att det stod klart att AB ljugit fortsatte hon att avlossa skott efter skott mot det oskyldiga offret:
”Exempelvis sade Juholt i fredags att han brutit mot ”solklara” regler när han kvitterade ut bidraget till hela hyran. Men det finns inga regler. Det finns muntliga, ganska oklara, riktlinjer. Det är närmast tragikomiskt. S-ledaren erkänner att han brutit mot regler som inte finns.” AB 14.10.11.
Tragikomiskt? Vad fasen begär hon att karln ska göra nära alla tidningsrubriker gapar om att han har gjort fel? I hennes första referat från Juholts ”Canossavandring” eller ”pudelturné” som det heter i media väljer hon sedan att försöka bekräfta sina egna tidigare påståenden genom att göra ett ensidigt eller om man så vill felaktigt reportage. Hon berättar om att ”veteranen Bror Porjus från Livsmedelsarbetarförbundet” i mötet med arbetarkommunen i Tyresö kulturcenter Kvarnhjulet kritiserat Juholt för ”hans politiska piruetter”. Men inte mer. I går hittade jag dessa synpunkter från samme Porjus när det gäller hennes referat. Visserligen på en undanskymd plats i tidningens kommentatorsfält. Men mer än läsvärda:
”Lena Mellins rapport från mötet i Tyresö tar enbart upp kritiska synpunkter. Men minst lika många inlägg stödde Håkan Juholt. Mitt inlägg innehöll både ros och ris. Bara riset återges. Framförallt påpekade jag att kritiken mot hans ersättning för dubbelt boende är ogrundad. Reglerna är mycket oklara. Flera andra rd-ledamöter har gjort samma misstag. Jag är övertygad om att Håkan Juholt kommer att utvecklas till en mycket bra partiledare, trots inledande politiska piruetter.”
Mellin skjuter gärna vilt omkring sig. Hon vet vad avtryckaren sitter och gillar att blåsa i väg skott efter skott med tung kaliber. Det ska smälla och skada rejält. Tillsammans med parhästen Helin har hon förbehållslöst assisterat Juholts kritiker i det egna partiet. Skäligt nog hudflängs de därför i detta öppna brev av PerÅhlström, f d chefredaktör för Nya Norrland/Dagbladet och f d ledamot i Pressens Opinionsnämnd, skickat till Helin (via Facebook):
Jag kräver Jan Helins avgång. Jag har just skickat följande mail till honom:
För att vara ansvarig utgivare för Aftonbladet krävs det uppenbarligen genuint dåligt omdöme samt en total motvilja mot faktakontroll.
Jag har nu följt Aftonbladets kampanj mot Håkan Juholt från distans i USA och från första stund frågat mig varför Aftonbladet inte redovisat de regler som Juholt sägs ha brutit mot.
Nu har en enskild bloggare ställt de frågor som först din reporter och sedan du borde ha ställt före publicering. Resultatet är helt förödande för Aftonbladet. Det finns inga regler. Och Juholt har fyllt i blanketten på helt korrekt sätt.
Ytterst ansvarig för Aftonbladets ohederliga journalistik är tidningens ansvarige utgivare: Du.
Du har svikit dina Aftonbladets läsare genom att slå i dem ogrundade lögner. Du har svikit allt vad journalistisk heder heter och du har inte kunnat eller velat ställa ens enkla kontrollfrågor för att undersöka sanningshalten i de påståenden Aftonbladet gjort om Håkan Juholts
Som f.d. chefredaktör och ansvarig utgivare för Nya Norrland/Dagbladet och f.d. ledamot i Pressens Opinionsnämnd är jag både förbannad och ledsen över att chefredaktören för Sveriges största tidning drar hela vår yrkeskår i smutsen och inte kommer ens i närheten av att leva upp till det ansvar som åvilar en ansvarig utgivare.
Det är inte Håkan Juholt som ska avgå. Det är du! Och dina kolleger på Stockholms övriga dagstidningar, som inte heller tycks veta vad källkritik och faktakontroll är.
Per Åhlström
Men har då Juholt gjort rätt? Hur är det med moralen?
Ja, i sin egen värld kan han naturligtvis ha vänt på kubben och tänkt så här: ”Jag betalar mitt eget hus och alla kringkostnader i Oskarshamn. Uppdraget i riksdagen tvingar oss till dubbel bosättning och det får vi ersättning för. Min sambo? Ja, hade jag inte haft riksdagsuppdraget, då hade hon bott i Oskarshamn hos mig och då hade vare sig vi eller riksdagen haft några kostnader alls för mitt boende i Stockholm”. Vad vet jag hur han har tänkt…
I lagens mening har inte Juholt inte gjort något fel. Riksdagens praxis tycks dessutom ha varit att ”Man får bestämma själv. Hur våra privatliv ser ut har ingen annan med att göra”. Han tycks inte ha handlat orätt ens i förhållande till dessa regler.
Men däremot har han inte gjort det rätta i förhållande till den etik och moral som ska prägla en riksdagsledamot från ett arbetarparti. Han har länge kört i hög fart på den motorväg där alla de andra fartdårarna i riksdagen härjar. De tar ut orimligt höga löner och får sedan grädde på moset genom ersättning för alla utgifter. Självklart riskerar de sedan att bli fartblinda när det gäller de ”moraliska hastighetsbegränsningar” som finns för alla privata vägar i livet.
I grunden är hela affären en sorgesam historia. Håkan Juholt är svårt skadskjuten av sina egna. Liksom hela det socialdemokratiska partiet. All oppositionspolitik tar time out och borgerligheten kan gosa sig och njuta av eländet.
Själv längtar jag tillbaka till skogen och vårt jaktlag. Där vet vi vilka som går drev och vilka som är skyttar. Vi siktar inte på varandra.
Det passar väl med att låta Göran Greider avsluta med en dikt som ger rätt eftersmak av hela denna historia:
Den borgerliga övermakten
slukar en förborgerligad socialdemokrati
Det jag ser är hur en ny politisk elit
tillsammans med
en ny medial elit
kämpar ned en gammal elit.
Den borgerliga övermakten
slukar en
förborgerligad socialdemokrati.
Kvar är alla orättvisorna,
de som de två
nya eliterna inte intresserar sig för.
Aldrig har så litet motstånd gjorts.
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2011/10/19/hakan-juholt-skadeskjuten-av-sina-egna/
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.