Vänsterframgångar i Portugal

”Bloco Esquerda är nu ett växande alternativ, en antikapitalistisk pol i portugisisk politik. ”

DEN NYA VÄNSTERN. Pedro Passos Coelhos portugisiska högerregering, vid makten sedan 2011, omvaldes vid valet i söndags efter att ha fått 38,5 procent av rösterna. Socialdemokraterna PS fick 32,3 procent. Den stora överraskningen i detta val var att Antikapitalisterna i Bloco Esquerda (BE) uppnådde 10,2 procent av rösterna och 19 parlamentsplatser och överträffade det portugisiska Kommunistpartiet (PCP) som historiskt har varit det främsta vänsterpartiet i Portugal. Det senare fick 8,2 procent och 14 platser i parlamentet.

Resultaten gav en formell seger till den nuvarande regeringskoalitionen (PSD-CDS), men inte de 115 deputerade som de hade behövt för en absolut majoritet . Om man lägger ihop rösterna för PS, Bloco Esquerda och PCP finns det en majoritet mot nedskärningspolitiken. Men Antonio Costa, socialdemokraternas generalsekreterare, betonade att majoriteten till förmån för förändring (PS, PC och BE) ”inte är en regeringsmajoritet, PS kommer inte att bidra till negativa majoriteter”.

Under 2010 begärde högerregeringen finansiellt stöd från trojkan. Sedan dess har BNP minskat med 6 procent och det finns 300 000 fler personer arbetslösa sedan högern kom till makten. 500 000 portugiser har emigrerat utomlands, en situation endast jämförbar med utvandringen på 1970-talet. Bland unga människor ligger arbetslösheten på 40 procent, liksom i Spanien. Statsskulden är 130 procent av BNP, vilket ungefär motsvarar den nationella hälso- och sjukvårdsbudgeten. Löner, pensioner och socialbidrag har sänkts.

Den portugisiska statsbudgeten måste ratificeras av EU innan de presenteras för det portugisiska parlamentet. Den nuvarande regeringen låtsas att den har blivit av trojkan, men sanningen är att regeringen, trots nedskärningar inte har lyckats följa trojkans åtstramningsdiktat. Den borgerliga regeringen har sagt att det inte gå att stoppa åtstramningspolitiken eftersom Portugal då skulle hamna i samma situation som Grekland. Socialdemokraterna har ett liknande program, men föreslår mer försiktiga åtstramningar. Socialistpartiet talar inte om någon skuldomstrukturering och hävdar att man kan betala tillbaka skulden i sin helhet, och visar ingen vilja att motsätta sig EU:s diktat.

De politiska meningsskiljaktigheterna mellan socialdemokratin och högern är minimala, folk förstår inte vilken är skillnaden mellan dessa två parter. Socialdemokraternas program går längre än högerns när det gäller avregleringen av arbetsmarknaden. PS ekonomer insisterar, ännu mer än högerns ekonomer, på behovet av att individualisera relationerna på arbetsmarknaden.

Alternativet till åtstramningspolitiken utgörs således av två krafter: PCP som fram tills valet hade en social bas på ca 10 procent av väljarkåren och Bloco Esquerda som nu har passerat PCP. Den radikala vänstern representerar tillsammans mellan 15 och 20 procent av väljarna i Portugal vilket gör att Portugal kanske har den starkaste radikala vänstern i hela Europa.

Till skillnad från Front de Gauche i Frankrike, vilket utgör en kartell av partier, är Bloco Esquerda ett parti som folk direktansluter sig till. Det finns organiserade strömningar i partiet och det är utan tvekan en obestridlig styrka, men medlemskap i Bloco Esquerda sker individuellt. Detta är särskilt intressant i förhållande till debatten om tendensfrihet i de nya vänsterformationer som växer fram i Europa. Grundarna till Bloco Esquerda var Revolutionära Socialistiska Partiet (trotskistiskt), Folkdemokratiska Unionen (maoister), Politik XXI (före detta medlemmar från PCP) och FER (trotskistisk). Det är samma mönster som vi sett i Grekland, Holland, Spanien, Danmark, Tyskland. Bloco Esquerda var först med om att ta upp frågor om sexuella trakasserier, våld mot kvinnor; homoäktenskap; adoptions rättigheter för homosexuella par, m.m. Idag har även PS och PCP fört in dessa frågor i sina förslag och politik.

Somliga förutspådde att Bloco Esquerda skulle försvinna när dessa frågor fördes in i parlamentet. Detta skedde inte och Bloco Esquerda är nu ett växande alternativ, en antikapitalistisk pol i portugisisk politik. Till skillnad från Syriza, och i viss mån i Podemos i Spanien är organisationens främsta ansikten utåt två unga kvinnor: Catarina Martins och Mariana Mortagua, den senare har utmärk sig genom att bedriva en parlamentarisk utredning om korruption som banken Espirito Santo är djupt insyltad i.

PCP är inte i allians med Bloco Esquerda även om det det finns ett visst samarbete i parlamentet och möten hålls mellan partiledningarna. Inom PCP finns en stark sekteristisk kultur och PCP betraktar sig självt som avantgardepartiet för arbetarna och den portugisiska vänstern.

Det är inte lätt för Bloco Esquerda att samarbeta med PCP. PCP har aldrig gjort upp med stalinismen, och anser fortfarande att både det nordkoreanska och det kinesiska Kommunistpartiet hör till det ”socialistiska lägret”.

När det gäller det socialdemokratiska PS utesluter inte Bloco Esquerda Bloc överenskommelser men ställer villkor för det: att ompröva ståndpunkten om utlandsskulden och den europeiska stabilitetspakten.

Bloco Esquerda tror inte att det går att utveckla en antiåtstramningspolitik inom ramarna för euron. partiet slår fast: ”Vårt program är att omförhandla skulden. Om det misslyckas kommer det att bli nödvändigt att förbereda oss på att lämna euron”.
Bloco Esquerdas valresultat visar att ett annat Europa kanske ändå är möjligt.

Alex Fuentes

Artikeln publicerad i Internationalen 9 oktober.