LEDARE Hur känns det då, vad säger magkänslan om läget i Europa just nu? Om det är någonting som socialister och rasister delar våren 2016 så är det väl den gnagande känslan av att i stort sett ingenting är på väg åt rätt håll – även om det är av helt olika anledningar. Annorlunda var det för ett år sedan. När vi förra året flaggade för Rött Forum befann vi oss i ett Europa präglat av vänsterhopp. Inte så att någon tog ut den stora segern i förskott, men utvecklingen pekade åtminstone i rätt riktning.
Veckan efter arrangemanget hade Internationalen en ledare som bubblade av entusiasm. Detta kunde kanske bli ett litet stycke historia, resonerade vi aningens övermodigt. I ABF-huset i Stockholm var det som om den svenska kampen för en stund verkligen kuggade i de stora skeendena i Grekland och Spanien. Sedan följde en politiskt nedslående sommar med rasistisk höger på frammarsch var du än vände dig. Och trots den lucka av hopp som tändes under höstens flyktingsolidaritetsvåg, så är det väl där vi står just nu. Högern på frammarsch, i Turkiet, i Tyskland, i hela Östeuropa – och i skrivande stund verkar även Bernie Sanders kampanj lidit avgörande bakslag mot oljemagnaternas och krigsprofitörernas Hillary.
Samtidigt bör vi fråga oss, är läget egentligen så totalt annorlunda än för ett år sedan? Ser inte positionerna väldigt likartade ut för vänsterrörelser och underifrånkrafter över hela kontinenten? Högern har gått fram, det är sant, men bortsett från den grekiska regeringens totala abdikering inför trojkan så har inga avgörande bakslag skett. Snarast har vi samlat på oss mängder av nyttiga, om än bittra, erfarenheter. När ingenting tycks gå framåt så finns det en tendens inom vänstern att ransaka sig själva och jaga fel – eller än värre, peka ut den som står närmast som syndabocken. I en djupt skadlig tankevurpa intalar vi oss att det berodde på hur vi stod i en enskild fråga, eller så upprepar vi sjuttiotalsvänsterns värsta sekterism och deklarerar som Knutna nävar att ”splittringen var en bra sak” trots att den som verkligen lärt sig av historien vet att den nästan aldrig är det.
Låt oss inte lura oss själva. Det går att ha alla rätt och förlora ändå. Det går också att vara framgångsrik trots att det mesta man gör är fel. Se bara på hur flyktinghetsare försökt bygga gaturörelser gång på gång. SDL, PEGIDA – under diverse mer eller mindre långsökta förkortningar har en handfull rasister år ut och år in skämt ut sig inför buande körer av motdemonstranter, fram tills det plötsligt fungerade. Nu kan de räkna sig i hundratal.
Vi måste inse att detsamma gäller för oss. Vi hade inte automatiskt fel bara för att de stora segrarna uteblivit. Uppgiften har inte förändrats bara för att läget ser mörkt ut. Vi måste såklart utvärdera våra val och alltid ifrågasätta våra strategier, men viktigare än något annat är att bygga rörelser och samla kraft. Det är vad Motståndsforum är till för. Det är därför rörelsen som byggt Bernie Sanders helt osannolika framgångar förmodligen är viktigare än huruvida Sanders själv lyckas komma till makten. Detta är rörelsebyggandets tid.
Veckans ledare i Internationalen
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.