Politisk resolution

KLIMAT- OCH FREDSKAMP MOT KRIG OCH HÖGEROFFENSIV

Politisk resolution antagen vid SP:s rikskonferens 16 oktober 2022

Det politiska läget
Det har bara gått ett år sedan Socialistisk Politik senaste rikskonferens. Men världshistoria har
skrivits. Då, i oktober 2021, levde vi i kölvattnet av stormningen av Capitolium i USA, talibanernas
seger i Afghanistan och pandemin. En internationell högerreaktionär våg slog mot en globaliserad
liberalkapitalism som tappat initiativet. Nyliberalismen som i själva verket på det ekonomiska
området var 1800-talets oreglerade låt-gå-kapitalism hade trasat sönder samhällsväven till den grad
att motreaktioner rullade över planeten. ”Inför våra ögon spricker nu det politiska sambandet mellan
liberalism och kapitalism”, menade konferensens politiska rapport. Men, underströks vidare,
”nyliberalismens slut är inte kapitalismens”, det handlar bara om slutet för ett av dess
utvecklingssätt. Vi är på väg in i en annan tid med antiliberala och auktoritärt konservativa politiska
uttryck för hårdnande kapitalistisk exploatering. En tid som förbereddes av liberalkapitalismens
globaliserade förstörelse av människors livsvillkor och rättigheter.

USA:s och västmakternas nederlag i Afghanistan öppnade, menade rapporten, för en ny global
politisk jordbävning där den s k ”Atlantiska världsordningen” under USA:s och dess allierades
ledning, skakades i grunden. Ett nytt kallt krig mellan västmakterna och Ryssland samt Kina var på
väg. Tillsammans med den militära kapprustningen fanns risken för nya storkrig.

Storkrig i Europa
Idag är vi där. Den chauvinistiska Putinregimens angrepp på Ukraina i februari utvecklades snabbt
till just ett storkrig i Europas mitt. Gentemot rysk imperialism mobiliserade Ukraina till försvar med
växande stöd fr å n USA och NATO. Kriget utvecklades snabbt till en kombination av ukrainskt
försvarskrig med militär och ekonomisk kraftmätning mellan stormaktsblocken, det marxister
klassiskt benämner ”inter-imperialistisk” rivalitet.

Militär upprustning och militarisering av befolkningarna i kölvattnet av det ryska blodbadet på
Ukraina sä tter sin pr ä gel p å hela Europa och inverkar även på övriga kontinenter. Den svenska
regeringens kuppartade NATO-ansökan i Finlands sp å r och dramatiska ökning av militärbudgeten
är uttryck för denna strömkantring. Massiva ekonomiska sanktioner mot Ryssland, stopp för ryska
gasleveranser till väst, energikollapser och omstrukturering av världshandeln tillhör upptrappningen
i riktning mot storkrigets utvidgning. Med dagens kärnvapenarsenaler utgör krigsutvecklingen med
attacker mot kärnkraftverk, Rysslands införlivning av ockuperade områden och utökad rysk
mobilisering ett reellt hot mot mänsklighetens överlevnad.

Klimatkrisen
Det europeiska storkriget äger rum när människorna istället måste koncentrera alla sina krafter på
klimatomställningen. Fjolårets politiska SP-rapport skrev: ”Mänskligheten står inför överlevnadshot
utan motstycke. Forskningen är skoningslös – för att inte tala om verkligheten. Klimatkrisen
handlar inte om en avlägsen framtid. Den är här.” Rapportens varningar om ”tipping points” för
klimatet, där flera utvecklingar riskerar att bli utan å tervändo, konstateras idag av forskningen vara
på väg att passeras där ”risker” förvandlas till ”sannolikheter” och en temperaturökning på över 1,5
grader bli följden.

”De av människan orsakade klimatförändringarna”, skrev SP-rapporten, ”tvingar oss att förändra
våra samhällen, ekonomiska system och levnadssätt. Både för att hålla tillbaka och dämpa den
galopperande uppvärmningen där varje hundradels grad räknas – och för att rädda vad som räddas
kan av människor, samhällen och natur.”

Högeroffensiven
Den globaliserade liberalkapitalismens oförmåga att möta nyliberalismens socialt svåra följder ​
liksom klimatkris, demokratisk urholkning, försörjningskollapser, artdöd och pandemier ”utlöser
sociala strider, upplopp och folkliga uppror över hela planeten”, menade rapporten. Å ret 2022 har
inte förändrat det. De sociala striderna har tvärtom fortsatt och kastat politiska regimer och system
över ända, inte minst i Latinamerika där det politiska initiativet hastigt skiftat mellan politisk höger
och vänster. ”Den innevarande perioden”, bedömde SP-konferensen, ”kommer att medföra alltmer
kaotiska sociala uttryck och strider där behov, intressen och idéer korsar varandra i överlappande
motsättningar och svåröverskådliga riktningar – och där olika politiska krafter söker erövra
utrymme och ledarskap.”

I Europa bidrar kriget och militariseringen till nationalismens frammarsch där offensiva
högerextremister just vinner s å dant utrymme, utmanar det liberala etablissemanget och driver den
etablerade konservatismen framför sig i land efter land. Ungern och Polen för att inte tala om
Ryssland brukar framhållas men trenden är densamma i stora delar av Östeuropa, Spanien och
Italien i södra Europa och nu även i Sverige. Postfascismens övertagande av regeringsmakten i
Italien förstärker ultrahögerns frammarsch. Att Sverigedemokraterna med sina nazistiska rötter
erövrat platsen som näst största svenska politiska parti med inflytande över en högerregering är ett
av de för omvärlden mest chockerande uttrycken för den utvecklingen. Det socialdemokratiska
välfärdssamhällets land har blivit ett annat. USA:s roll i Ukrainakriget bör här inte undervärderas,
amerikansk vapenindustrin tjänar på kriget och de styrande i EU var inte sena att underkasta sig
USA:s dominans med åtföljande militära och politiska konsekvenser.

Råare kapitalistiska ekonomiska förhållanden, hårdare repressiva åtgärder och rasistiska
”förklaringar” till sociala problem, jakt på papperslösa, attacker mot asyl- och anhöriginvandring,
kulturell offensiv för nationalism och konservativa värderingar mot internationalism, mångfald och
frihetlighet. Det hör till högeroffensivens första steg, på väg mot strävan att drastiskt försvaga
arbetar- och fackföreningsrörelsen och gräsrotssolidaritet.

Svenska valet
Hela det borgerliga fältet tappade stort i årets riksdagsval. Högerframgången byggde helt på
Sverigedemokraternas ökning och försvagningen av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Socialdemokraternas siffror växte i förhållande till det förra valet men partiet gjorde annars sitt
sämsta resultat på över hundra år, inte minst i arbetarklassen där överströmningen till SD fortsatte.
Sveriges politiska spektrum försköts kraftigt åt höger.

Vänsterpartiets valresultat blev för många en besvikelse. Tillbakagången på riksnivå både i
förhållande till valresultatet 2018 och opinionsmätningar behöver en noggrann utvärdering.

Men klart är att V-ledningen anpassade sin vallinje till S i förhoppningen om regeringssamverkan
med Centern. Många medlemmar och väljare kände inte igen sig i ett läge där vänstern behövde
visa att ett starkare V kunde göra skillnad. Vänsterprofilen urvattnades medvetet i ett försök att
attrahera väljare som kunde vara på väg att rösta på SD. Trots denna anpassning lyckades V i flera
storstäder och framförallt invandrartäta områden nå ett väldigt bra valresultat.

Att högerblocket med hjälp av etablissemangets media lyckades fokusera valrörelsen på brott och
straff knutet till invandring samt bränslepriser pressade undan vänsterkampanjens inriktning på
gemensam välfärd mot marknadslösningar och grön industriell omställning.

I en mening var det ett objektivt uttryck för den globala högervågens genomslag. Nationalism, krig
och militära rustningar tenderar att gynna auktoritära dagordningar. Det ryska angreppet på Ukraina
med åtföljande svensk NATO-ansökan och dramatiskt höjda försvarsanslag tycks, i en första analys,
ha sammanfallit med sjunkande opinionssiffror för vänsteralternativet. Men kritik har också riktats
– oavsett valsiffrorna – mot partiets subjektiva kampanjprioriteringar och profil.

Insisteringen på regeringsmedverkan tillsammans med Centern tenderade till att sudda
ut den röda linjen mot liberal mittenpolitik med dess sänkta skatter,
marknadsorientering och försvagad arbetsrätt.​

Nedtoningen av klimatomställningens bredare förändringsbehov vad gäller
konsumtion, fossila drivmedel och miljöskadliga verksamheter som Cementas
kalkbrott och gruvprojektet i Gallok, medförde förlust av ledarskap på klimatområdet.

Industrisatsningens inriktning på dialog med bolagsledningar skedde på bekostnad av
fokus på möjliga fackliga initiativ till omställning och löntagarkontroll underifrån.

En bristande prioritering av antirasism gentemot högerblockets invandrar- och
flyktingfientliga lavin innebar att lämna fältet fritt vilket dels gav högern ett övertag,
dels visar på en total underskattning av rasismens mekanismer, dels riskerar att
demoralisera både Vänsterpartiets medlemmar och de delar av befolkningen som
utsätts för lavinen dagligen.

Utelämnande av NATO-motståndet med kravet på folkomröstning försvagade
kampanjen i vår tids största fråga, om krig och fred.

En alltför stor personfokusering och ideologisk svaghet i utfrågningar om socialism
och systemförändring bidrog till besvikelse och förvirring.
Var blev det av valkongressens beslut om att inte avskärma klimatfrågan till
industriomställning, att lyfta arbetsplatsdemokrati och bedriva kampanj mot rasismen,
frågar många.

Alla dessa punkter har betydelse men rör sig ändå på ytan. De underliggande faktorerna handlar om
decenniers nedrustning av arbetarklassens självförtroende och byråkratisering av folkrörelserna.

Fackliga muskler som inte används förtvinar och med dem insikten om behovet att hålla samman.
Denna avsaknad av självupplevd solidaritet har nu kasserats in politiskt av arbetarrörelsens fiender,
ända ut i den avgrund där vissa människors rätt att finnas ibland oss ifrågasätts.

En inriktning på arbetarklassen i vid mening är alls inte fel, det är tvärtom är en förutsättning för
varje samhällsförändring i socialistisk riktning. Men den måste ta sin utgångspunkt i att delta i
organisering kring konkreta frågor tillsammans med alla berörda. Istället för reklambyråkampanjer
uppifrån – bygge av folkrörelser underifrån.

Detta hör till de teman som diskuteras i den kollektiva utvärdering som nu pågår. Erfarenheterna
från Vänsterpartiets viktiga framgångar i storstäder och många s k utsatta orter kommer att prövas
mot erfarenheterna i samhällen och landsdelar där partiet gick bakåt. Varför misslyckades försöken
att där vinna ökat stöd i arbetarklassen? Vad skiljde dessa erfarenheter åt, både vad gäller
samhällsförhållanden och de frågor människor söker hantera?

Utmaningar
Den internationella vänstern och arbetarrörelsen står idag inför sin värsta utmaning sedan
depressionen, fascismen och andra världskriget. Klimatkrisen och kriget, världskrisen med ökande
fattigdom och försörjningskollapser ställer nu som då människorna inför avgörande skiljevägar.
”Socialism eller barbari”, formulerades alternativen av revolutionären Rosa Luxemburg under det
första världskriget. Idag kan de ställas ”högerbarbari eller mänsklighetens överlevnad”.

För ett år sedan sammanfattade Socialistisk Politik ett antal nödvändiga perspektiv med termerna
antikapitalism, internationalism och fredskamp, demokrati, framtid och frigörelse. I dessa skrev vi
in systemöverskridande klimatomställning för att bryta kapitalets ”ödesdigra logik”. Att
arbetarrörelsen och vänstern måste ”knyta band över gränserna för militär nedrustning och
fredspolitik mot militarism och krigshot”. Att slå tillbaka högerkrafternas angrepp på demokratiska
fri- och rättigheter, förena 2000-talets arbetarklasser för en möjlig framtid och göra gemensam sak
med alla progressiva rörelser för alla undertrycktas rättigheter och människans frigörelse.

Till dessa utmaningar ställs nu det pågående storkrigets krav på solidaritet med det överfallna
ukrainska folket och det ryska krigsmotståndet liksom opposition mot eskalering och kärnvapenhot
för omedelbara eldupphör och vapenstillestånd. Istället för NATO-anslutning och militär ​
upptrappning ska vänstern stötta den ukrainska och ryska arbetarklassens självständiga organisering
och kamp för demokrati, fred och överlevnad. För Rysslands arbetande folk handlar det om att stå
emot Putinregimens krig och förtryck. För Ukrainas att försvara sina fackliga organisationer och
återuppbygga ett människovärdigt samhälle. Det är för dessa uppgifter vänstern ska mobilisera sina
krafter och solidaritet.

Under den kommande perioden behöver vänstern mobilisera till motstånd över hela linjen mot
högerblockets kommande angrepp på jämlika rättigheter, gemensam välfärd, socialt skydd, de
mångas levnadsvillkor och människors frihet. Vänstern måste samtidigt utrustas med en stark
socialistisk ideologi . Det förutsätter medvetna politiska och ideologiska satsningar så att de som
söker efter ett vänsteralternativ får grundläggande förklaringar om vad som menas med termer som
kapitalism, antikapitalism och ekosocialism. Vänstern måste stålsätta sig, vara ihärdig, göra
motstånd och aldrig ge upp:

Här är några centrala områden med perspektiv i rubrikform:
Arbetare och låginkomsttagare ska inte betala krisen. Facklig kamp för att inflationskompensera
lönerna.
Försvara asylrätten, permanenta uppehållstillstånd som regel, amnesti åt papperslösa, underlätta
familjeåterförening, försvara migranters rätt till vård.
Omfördela överflödet, satsa på förskola, skola, kultur, fritid och jobb i synnerhet i ekonomiskt
eftersatta förorter. Dra undan marken för social utslagning och kriminalitet.
Ökade resurser till välfärden och fortsatt kampanj mot vinstdrift.
Växande arbetslöshet kräver allmänna arbeten till avtalsenliga löner för full sysselsättning.
Stabil och säker energiförsörjning genom planmässig hushållning för elproduktion och konsumtion
istället för EU:s marknadskaos.
Klimatomställ hela samhället, från produktion till konsumtion. Kompensera glesbygd och
nyttotrafik för ökade drivmedelskostnader.
Försvara public service, kulturens och akademisk frihet.
Mobilisera mot NATO-anslutningen, inga svenska eftergifter för Erdogan, försvara kurdiska
flyktingar.
Social upprustning, militär nedrustning och kärnvapenförbud för avspänning och fred.
Antifascistisk samling mot högerextremism och blå-brun makt, försvara alla människors lika värde,
organisera den antirasistiska motoffensiven i alla forum och på alla plan.