Från konkurs till omställning

När nu två av facken vid Saab Automobile i konkurs för att få ut medlemmarnas löner ställs frågan om företagets framtid på sin spets. Konkursen för pratmakaren Muller har varit ett faktum sedan länge.  Förhoppningsvis har dagens beslut ryckt undan några av de falska förhoppningarna om att allt ska återgå till det vanliga av sig självt.

Saab Automobile behöver sannerligen en rekonstruktion, men ett verkligt framtidshopp för de Saabanställda kräver något helt annat än de affärsplaner som lagts fram på löpande band eller hopp om att kinesiska företag ska komma som räddande änglar. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda har förslösats i väntan på att allt ska bli som vanligt igen. Den rekonstruktion som krävs är inte något juridiskt trick utan en teknisk och social rekonstruktion, till produktion av sådant samhället måste ha för att kunna befria sig från fossilberoendet. Den pågående krisen för Saab är ett gyllene tillfälle att göra detta, på kort sikt för att rädda jobben och på längre sikt våra livsvillkor på jorden.

En konkurs innebär att företaget, liksom General Motors, kommer att kollapsa i armarna på staten som är en av de största fordringsägarna. Den borgerliga regeringen har dock, precis som USA:s regering, klart deklarerat att de inte tänker lägga sig i företagets skötsel. Samma sak säger för övrigt såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet. Istället för en sådan uppgiven linje skulle staten kunna utnyttja situationen för att, under ledning av de anställda och deras organisationer ställa om företaget.

Men det är bråttom. Att ställa om Saab är bara möjligt så länge företagets grundpelare – dess anställda – finns samlade och inte är spridda för vinden. Än är det inte för sent att rädda vare sig jobben på Saab eller jordens klimat. Men varje dag som går utan att vi byter kurs blir tiden allt knappare för bådadera.

http://bilpolitik.wordpress.com/2011/09/12/fran-konkurs-till-omstallning/