Socialister måste mobilisera mot krig

Det finns människor inom vänstern som ser värnpliktsarmé som ett i sig bättre alternativ än professionell armé. Så enkelt är det inte. Först av allt måste slås fast att såväl professionell armé som värnpliktsarmé i ett kapitalistiskt land är en väpnad institution för att försvara kapitalets intressen. På hemmaplan och utomlands.

Torsdagen den andra mars presenterades utredningen om den svenska krigsmaktens verksamhet i Afghanistan. 9 000 personer har varit involverade i den svenska insatsen mellan 2002 och 2014 till en kostnad av över 27 miljarder kronor. Kanske oväntat ärligt slås det fast att insatsen inte på något sätt lyckades uppnå mål. Varken ökad säkerhet för befolkningen, förbättrade materiella förhållanden, fungerande demokrati, eller minskad fattigdom har blivit verklighet, trots att det var sådana löften vi matades med för att acceptera den svenska krigsinsatsen.
Utredningen konstaterade dock framgångar på ett par områden. Svensk krigsmakt har inför USA och NATO visat sej som en pålitlig kraft och fått dessa krafters gillande. Svenska trupper har också fått krigsvana, vilket tydligen ska vara positivt. Fem svenskar har stupat och flera sårats, några svårt, men vad viktigare är har målet att öka trovärdigheten för Sverige som deltagare i internationella militära insatser uppfyllts – och det är just detta som har varit det centrala syftet med insatsen.
Glöm afghanska flickor, mänskliga rättigheter och demokratibygge. Det är ambitionen att vara medspelare i det USA-ledda internationella blocket som styrt Sveriges agerande. Samma dag som utredningen släpps meddelar riksdagen att värnplikten återinförs. Fast ”återinförs” är kanske en överdrift; av de tiotusentals som kommer att få meddelande om att de kan tas ut ska slutligen bara 4000 årligen gå till verklig utbildning.

Det finns människor inom vänstern som ser värnpliktsarmé som ett i sig bättre alternativ än professionell armé. Så enkelt är det inte. Först av allt måste slås fast att såväl professionell armé som värnpliktsarmé i ett kapitalistiskt land är en väpnad institution för att försvara kapitalets intressen. På hemmaplan och utomlands.
Men en värnpliktsarmé som består av vanliga inkallade medborgare är svårare för den härskande klassen att få att utföra såväl förtryck i hemlandet som att utöva aggression utomlands säger kanske värnpliktsanhängarna. Det kan vara så, men är det inte alltid. Historien är full av värnpliktsarméer som deltagit i blodiga aggressioner och även förtryckt den inhemska befolkningen. USA:s krig i Vietnam fördes med en värnpliktsarmé och listan på andra exempel kan göras lång.
Socialister genom historien har i vissa lägen motsatt sig införande av yrkesarmé, just för att en sådan kan vara lättare för den härskande klassen att använda. Men historien visar också exempel på hur socialister och andra progressiva motsatt sig införandet av värnplikt. Så hur ställer vi oss till dagens beslut att införa begränsad värnplikt i Sverige?
Vi säger: denna förändring har inget med ”demokratisering” av krigsmakten att göra. Beslutet måste förstås som ett led i den aggressiva uppslutningen bakom NATO:s och USA:s politik riktad mot framförallt Ryssland. Sverige är idag ledande i rysskräck. Beslutet är precis som Sveriges deltagande i Afghanistan en signal till USA och NATO att Sverige är att lita på.

Vi lever i en tid där krig gått från att vara något som inte får ske, till att sakta men säkert förvandlats till en acceptabel metod bland andra. Sveriges deltagande i Afghanistan och Libyen har varit viktiga led i krigets normalisering. Mot detta måste en verklig antikrigsrörelse byggas.