Kalle Larsson (V) i Aten: ”Det är starka krafter vi har emot oss”
Förra veckan trodde alla att Ship to Gaza-flottan just skulle kasta loss. Den häpnadsväckande åtgärden från den grekiska regeringen att förbjuda flottan
att avsegla tog alla med överraskning. De senaste dagarna har präglats av ovisshet. Här nedan intervjuas Kalle Larsson (V) som denna vecka har befunnit sig i Aten och väntat på att kunna avsegla.
I fredags meddelade den grekiska regeringen att inga båtar på väg mot Gaza får lämna grekisk hamn. En av deltagarna i Freedom Flotilla II som väntar på att beskedet ska ändras är Kalle Larsson (V). När Internationalen når honom per telefon befinner han sig på ett hotell i Aten.
Det är måndag förmiddag och i Sverige ligger gråvädret tjockt, tungt och klibbigt över huvudstaden. I Aten ska det enligt väderprognosen vara varmt och soligt, men det är inte vädret vi ska prata om. Kalle Larsson inleder omedelbart med att konstatera att det finns många olika tankar och funderingar kring hur Ship to Gaza ska ta sig vidare utifrån den nuvarande situationen. Han poängterar att oavsett allt så uppfattar de sig ändå som vinnare:
– Redan när vi fortfarande var i Sverige hade vi vunnit på en rad olika plan. Det finns ett fokus på Gaza nu som hela rörelsen i och med Ship to Gaza har bidragit till, och som inte hade funnits annars.
Kalle Larsson berättar att organisationen i många länder vinner mediedebatten, även om så inte är fallet i Sverige. Den största vinsten är kanske ändå att pressen från Ship to Gaza har fått Israel att införa vissa lättnader för palestinierna:
– Det skulle inte förvåna mig om de i slutänden har fört in mer prylar i Gaza än vad vi skulle ha gjort förra året om flottan hade kommit fram, säger han, men framhäver samtidigt att det viktigaste målet med Frihetsflottan kvarstår även om man ser sig som vinnare för varje steg i processen:
– Det är klart att vårt symboliska och humanitära mål fortfarande är att ta oss till Gaza och fullfölja brytandet av den folkrättsvidriga blockaden.
Sabotage och förbud
Årets frihetsflotta består av tio båtar varav två är lastfartyg med förnödenheter och byggmaterial. Kalle Larsson är inskriven som en av de 25 svenska passagerarna på den svensk/norsk/grekiska båten ”Juliano”, döpt efter den konstnärlige ledaren för Frihetsteatern i Jenin, Juliano Mer Khamis, som mördades i vintras. Att han nu sitter på ett hotell i Aten beror på att han fortfarande inte har varit ombord på båten, eftersom alla flottans båtar har belagts med långdragna och nitiska kontroller:
– Först försökte de stoppa oss med diverse förseningsprocesser, när det inte fungerade gick de över till sabotage av “Juliano” och av den irländska båten. Nu har de alltså förbjudit oss att segla. Det är starka krafter vi har emot oss. Det är skamligt rent ut sagt att de europeiska länderna och EU går i Israels ledband, bryter mot folkrätten och deltar i att upprätthålla en folkrättsvidrig blockad.
Utpressning
Kalle Larsson berättar att taktiken för hur man från Ship to Gazas håll ska gå till väga i fortsättningen ändrar sig från dag till dag, ibland från timme till timme, men att alla passagerare hela tiden hålls välinformerade och deltar i planeringen. Strategin är alltjämnt att styra fartygen med sikte på Gaza. Ska det bli konfrontation ska den vara med Israel, inte med Grekland.
– Det är uppenbart att Israel har satt en oerhörd press på Greklands regering och det är inte långsökt att tänka att det finns ett samband med beviljandet av lån från EU, som ju knappast vill ha bråk med Israel, säger Kalle Larsson som menar att EU i lånen har ett gott utpressningsverktyg att använda sig av. Han tycker ändå att det är både märkligt och pinsamt att Greklands premiärminister Giorgios Papandreou faller för pressen från Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Starkt stöd
Omvärlden har inte varit sen på att reagera på behandlingen av frihetsflottan och Kalle Larsson beskriver de sympatiserande reaktionerna som oerhört omfattande:
– Bara i Sverige samlades det in omkring 300 000 kronor till stöd för Ship to Gaza inom ett dygn efter att sabotaget mot ”Juliano” kom till allmän kännedom, säger han och framhåller att detta bara är ännu ett bevis på att det inte – som vissa medier har utmålat det som – handlar om en äventyrsresa för några få personer som vill se sig själva som hjältar. Istället handlar det om en gräsrotsrörelse med tiotusentals medlemmar för vilka de som åker med själva båtarna fungerar som budbärare.
Stöd underifrån
Kalle Larssons beskrivning av den solidaritet som grekerna visar gentemot deltagarna i frihetsflottan ger gåshud. Överallt, på gator, caféer och restauranger möter de människor som stödjer Ship to Gaza och på många ställen vägrar personalen ta emot dricks, ibland till och med att ta betalt av Frihetsflottans väntande passagerare. Något som Kalle Larsson finner fantastiskt, också med tanke på att det handlar om ett folk som befinner sig i en djup ekonomisk kris:
– Det är väldigt skönt att upptäcka att vi inte är själva mot världsmakterna. Att vi har stöd underifrån, från dem vars åsikter betyder mest för oss, att de står på vår sida.
Internationell gemenskap
Stämningen bland de väntande passagerarna beskriver Kalle Larsson som stark, varm, positiv och konstruktiv. Samtidigt som passagerarna kan ha vitt skilda åsikter i många andra frågor så enas de kring en, som Kalle Larsson säger, väldigt självklar fråga:
– Vi enas kring att mänskliga rättigheter ska gälla för alla, även för folket i Palestina. Det här är en fantastisk internationell gemenskap och jag är övertygad om att hur det än går den här gången så kommer vi att komma tillbaka, mångdubbelt fler. Därför att det finns en oerhörd styrka i den här typen av organisering. Strategin är klar, vi vill segla.
Rapporteringen haltar
Att de som deltar i Frihetsflottan skulle vara några hämndlystna typer, som vissa har beskrivit dem som, kan inte Kalle Larsson hålla med om. Han är kritisk mot medias rapportering i Sverige, hur de har böjt sig för Israels propaganda. I Norge har rapporteringen varit en helt annan, menar han, där slipper man anklagelser om terrorism och om att man skulle ha vapen ombord på båtarna, istället görs det intervjuer på plats i Aten och Ship to Gaza ges större utrymme i medierna. Men Kalle Larsson tror att det kommer att vända även i Sverige, om inte förr så när de svenska passagerarna återvänder hem, var och en med sin egen berättelse om varför de har deltagit och vad de har varit med om.
– Så fort vi kan mötas öga mot öga med kritikerna så tror jag inte att det kommer att vara några problem att vinna debatten. Än har vi inte fått den möjligheten.
Kalle Larsson vill hålla kvar fokus på vad det är frågan om:
– Skälet till att vi åker är att barn, kvinnor och män i Gaza lever under fullkomligt orimliga förhållanden. Det är en katastrofsituation och människorna lider. Vi har för avsikt att bryta blockaden för att människorna i Gaza ska få rimliga levnadsvillkor.
Ett sista försök
På tisdagen börjar det gå rykten om att deltagarna i Freedom Flotilla II har börjat lämna Grekland och bege sig till sina hemländer. Har de gett upp? När vi på onsdag morgon når Kalle Larsson på telefon igen kan han berätta att det under dagen kommer att göras ett sista försök av mer symbolisk karaktär där en båt med en mindre grupp passagerare ger sig av för att utmana det förbud som Grekland har utfärdat. När Internationalen kommer ut är aktionen förmodligen avslutad för den här gången, menar han:
– Några åker hem idag, många åker hem imorgon. Men vi ser det inte som en reträtt. Vi ser det inte som en förlust. Tvärtom. Vi har redan på flera punkter vunnit den debatt som har varit och vi har satt fokus på frågan, som jag sade tidigare. Mer humanitärt material och mediciner har förts in i Gaza vilket inte skulle ha skett om vi inte pressat på.
Kalle Larsson rekommenderar att vi hörs på telefon vid femtiden, precis innan tidningen går till pressläggning, eftersom han då har information om ifall utbrytningsförsöket lyckats eller inte. För att försöka hänga med i mesta möjliga mån tittar vi på Ship to Gazas internationella hemsida där livestreamad sändning ibland går igång.
Någon filmar sporadiskt; ben, båtens för med en svensk och en grekisk flagga, vatten, hamn. Dror Feiler spelar saxofon på däck. Det går ett tag och så plötsligt brummar motorn igång och båten är iväg. Klockan är halv fyra. Skummet rullar iväg i svallvågorna efter den och genast är det andra, mindre båtar som tar upp jakten. Följebåtar? Kustbevakningen? Polisen? Militären? Kameran står och rullar, en man sätter sig inom linsens räckvidd och ringer ett telefonsamtal. Inte kommer väl Grekland att skjuta?
En båt fortsätter att ligga i bakvattnet. En annan av de svenska deltagarna, Maria-Pia Boëthius, släntrar ut och sätter sig på däck.
På P1 säger de ingenting, där får istället Cecilia Uddén skäll av Siewert Öholm för hur hon rapporterar från Israel/Palestina. Men på Ship to Gazas hemsida står att läsa att det är den svensk/norsk/grekiska passagerarbåten ”Juliano” som lagt ut från sin kajplats i Pireus, Aten. Förutom Dror Feiler och Maria-Pia Boëthius finns också läkaren Henry Ascher och riksdagsledamoten Jabar Amin (MP) bland svenskarna ombord.
En markering
– Som jag sade så rör det sig alltså om en mindre grupp passagerare och de gör det här försöket mer som en markering för att visa att vi inte har gett upp, att vi fortsätter att göra motstånd. Det är lika mycket en reaktion mot Israels blockad som mot det grekiska förbudet, säger Kalle Larsson när vi får tag på honom igen vid fyratiden, onsdag eftermiddag. Han fortsätter:
– Just nu färdas båten mot en liten by i Grekland och detta kommer att vara slutstationen för vissa som åker tillbaka till sina hemländer imorgon (torsdag denna vecka).
Båten har alltså inte gett sig av mot Gaza, om den hade gjort det tvivlar inte Kalle Larsson på att den hade blivit stoppad redan i hamnen. Istället har de nu ett ekipage i hasorna som dels består av deras egen följebåt med aktivister och journalister som följt aktionen från början. På lite längre avstånd finns kustbevakningens båt.
Att ta sig till Gaza med bara en eller två passagerarbåtar för sakens skull finns inte med i planeringen, menar Kalle Larsson:
– Det här är en stor flotta med såväl passagerarbåtar som lastbåtar, och huvudsaken är att frakta lastfartygens innehåll till Gaza, något annat är uteslutet.
Förnödenheter, förnödenheter, förnödenheter. Till ett folk bakom murar och förbud. Jonas Hassen Khemiri beskrev i ett brev till Gaza som publicerades i DN i helgen precis vad det handlar om, ingen har formulerat det så bra som han gör i det brevet. Hur människorättsvidrigt det är. Hur grymt, orättvist och overkligt maktfullkomligt. Ship to Gaza har inte gett upp, breven som amerikanska skolbarn har skrivit till barnen i Gaza, de som finns ombord på den amerikanska båten The Audacity of Hope, ska komma fram någongång. Det är upp till oss att se till att de gör det.