Det som inte kunde hända har nu hänt igen. Haveriet i kärnkraftverket Fukushima i Japan har för tredje gången i historien lett världen till en härdsmälta. Ännu vet vi inte den exakta omfattningen av utsläppen av radioaktivitet. Men det vi vet räcker.
Företaget Tepco, som äger reaktorerna, har medvetet och cyniskt spelat rysk roulette med det japanska folket vars mycket omfattande protester mot kärnkraftsprogrammet genom åren brutalt körts över. Det finns ingen grund för tilltro till de uppgifter som kommer från bolaget – och vi bör heller inte lita på myndigheternas bulletiner. Kärnkraftsexperter som är obundna av ekonomiska intressen har bedömt att Fukushima är ett nytt Tjernobyl.
Spåren förskräcker; olyckan i Harrisburg 1979 och i Tjernobyl 1986 gav erfarenheter som gjort att alla risker länge varit välkända. Trots det har kärnkraften fortsatt byggas ut. Kärnkraftslobbyns påståenden om ”exceptionella omständigheter” i form av Japans jordbävningsbenägenhet döljer ett känt faktum: en reaktorlycka kan inträffa var som helst. I Forsmark, som ligger tio mil från Stockholm, inträffade 2006 en incident som kunde lett till en härdsmälta.
Kärnkraftens faror – förutom olycksrisken även uranbrytningen och omöjligheten att garantera en säker avfallshantering – är så stora och följderna av radioaktiv spridning så allvarliga, långsiktiga och oöverskådliga att den teknologin inte kan tillåtas ha en plats i framtidens energiförsörjning. Den enda ansvarsfulla åtgärden är därför att kärnkraften stängs av.
Alternativet är inte kol och olja. I stället måste mycket storskaliga investeringar styras om till att bygga ut förnybar energi – och den totala energiförbrukningen minskas drastiskt. Samhällets slösaktigt resursslukande (och i vissa delar skadliga och onödiga) industriproduktion och transportsystem måste ställas om i grunden. Då kan också klimathotet avvärjas – utan kärnkraft.
Klimatrörelsen och kärnkraftsmotståndet bör göra gemensam sak – och avvisa den falska motsättning som kärnkraftshökarna målar upp. Många av de stora energibolagen satsar lika gärna på fossil energi som på kärnkraft.
När den omställning som är nödvändig krockar med det rådande ekonomiska systemets grundbult – kapitalägarnas intresse av vinstmaximering – måste de intressena tvingas ge vika. I stället kan mänskliga behov och ekologisk hållbarhet tillåtas styra genom att produktionen underställs verkligt demokratisk folklig kontroll.
För att det ska bli möjligt att på allvar utmana kärnkraftslobbyn och fossilkapitalet krävs mycket kraftfulla protester – och framväxten av en bred och klassförankrad folkrörelseallians. Varje politisk kraft som säger sig företräda arbetarrörelsen måste ha som sin själva utgångspunkt att försvara vanliga arbetande människors – och ytterst alla människors – mest grundläggande intresse: livet.
Nu krävs snabba och växande manifestationen för att stoppa kärnkraften. Radioaktivitet känner inga nationsgränser och det kan inte heller kärnkraftsmotståndet göra. Tyskland visar vägen, där mer än 100 000 människor demonstrerade den gångna veckan, och där rörelsen redan pressat regeringen Merkel till eftergifter – vilket ger stimulans och en öppning att gå vidare. Den 20 mars planeras nya demonstrationer i ett stort antal länder.
Socialistiska Partiet solidariserar sig fullt ut med dessa protester, med det japanska folket – och med kampen för mänsklighetens framtid.
Socialistiska Partiet
Partistyrelsen
19 mars 2011
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.