Maffiametoder mot facket

Få har missat det brutala övergreppet på SAC-medlemmen i Västerort härom veckan då denne misshandlades i sitt hem och med en kniv mot strupen tvingades dra tillbaka fackets krav gentemot arbetsgivaren. Händelsen vittnar om den situation som uppstått i Sverige sedan bemanningsföretag blev lagliga 1992. I skuggan av de stora och välkända bemanningsföretagen växer små företag fram helt okontrollerat. Företag vilka har som modell att systematiskt bryta mot de sköra arbetsmarknadsregler som finns.

Det ligger nära till hans att dra sig till minnes de liberala skribenter som skrikit sig hesa om ”maffiametoder” när fackförbund upprättat blockad i arbetsmarknadskonflikter. Nu handlar det ju verkligen om maffiametoder. Samtidigt bör vi nog göra det klart för oss att de grupper som med hot och våld tystar arbetarrörelsens representanter är en naturlig del av den ekonomiska ordning vi lever i. Bemanningsföretagen och den organiserade brottsligheten är i det här fallet två sidor av samma mynt, även om de också befinner sig på olika sidor om lagens gränser.  Där bemanningsföretagen är leverantör av billig arbetskraft är kriminella gäng den våldsmakt som ser till att hålla lönedumpningssystemet oljat och garantera bemanningsföretagarna sin del av profiten.
Stöduttalanden från de andra fackförbunden låter vänta på sig. Kanske i väntan på domslut. Kanske i väntan på att semestern skall vara över. Det är hursomhelst utomordentligt oroande att reaktionen inte är starkare, för den här typen av attacker mot arbetarrörelsen kan vi vänta oss fler av så länge de progressiva krafterna är på reträtt. Det senaste övergreppet skedde förra onsdagen när en hotellchef i Ullared slog ned HRF:s fackrepresentant vid en förhandling om uteblivna löner. Attacken får förstås betraktas som ett fall av spontan aggression och inte ett planerat drag såsom händelsen i Västerort, men visar ändå på den förskjutning som pågår på arbetsmarknaden, där facket alltmer behandlas som ett störande moment och allt mindre som en maktfaktor.

Det yttersta ansvaret vilar på de politiker som drivit på utvecklingen i närsynt önskan om att fortast möjligt få ned lönerna, kosta vad det kosta vill. Liksom privatiseringen av hamnar öppnar vägen för internationell maffia har nu bemanningsföretagspolitiken öppnat för den organiserade brottsligheten som en aktör på arbetsmarknaden.

Plötsligt har vi en situation i Sverige där facklig aktivism innebär att riskera livet, inte på grund av hot från högerextremister, som i fallet med mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999, utan från grupper som har mord som sin affärsidé. Frågan är hur länge det dröjer innan Sverige är en del av den internationella statistiken över mördade fackaktivister.


Upptäck mer från Socialistisk Politik

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.