Efter Berlinmuren och stalinismens fall myntade den amerikanske historikern Francis Fukuyama uttrycket ”historiens slut” Enligt Fukuyama hade kapitalismen bevisat sin överlägsenhet gentemot alla försök att bygga alternativa system, framtidens politik skulle bara handla om småjusteringar inom ramen för den självklara allfarvägen. I samma anda kom regeringen Bildt (1991-94) att döpa sitt försök till omstöpning av det svenska samhället till ”den enda vägens politik”. Maktens potentater proklamerade segerrusigt socialismens död.
Kampen för jämlikhet och rättvisa upphörde dock självklart inte med Berlinmurens fall, och visionen om att organisera ett samhälle på ett helt annat sätt – utan några kapitalistiska utsugare – lever kvar. I den värld vi lever i finns det också konkreta exempel, i det lilla:
” Den värld vi strävar efter, alltså socialismen, den världen väntar vi inte med tills i morgon utan vi skapar den nu! Den drömmen genomför vi i Marinaleda”. Det är Juan Manuel Sánchez Gordillo, borgmästare i den andalusiska staden Marinaleda, som ger uttryck för sin ideologiska övertygelse (Proletären 36/12).
I Marinaleda, en liten ort på den spanska sydkusten med 3000 invånare där det ekosocialistiska partiet CUT-BAI innehar makten, har det också genomförts remarkabla förändringar:
– Navet i ekonomin är jordbruket, med tillhörande småindustri för förädling av produkterna. Det organiseras i form av kooperativ där alla de anställda har lika lön och arbetar 6,5 timme per dag.
– Överskottet återinvesteras i verksamheten eller plöjs ner i ortens välfärdsverksamheter.
– Alla politiker väljs på stormöten och kan även på dessa stormöten, om de förlorat förtroendet, avsättas
– I ett Spanien med en arbetslöshet på 24 procent är det knappast någon i Marinaleda som saknar jobb.
Naturligtvis har inte allt det här fallit ner som manna från himlen utan man har fått kämpa för det. I tolv år ockuperades de vidsträckta jordägor som tillhörde en greve, Spaniens då fjärde rikaste person, innan denne till slut gav upp.
Exemplet Marinaleda borde ge även oss socialister som kämpar i det alliansmörka Sverige råg i ryggen och energi till att reflektera över ”det omöjliga”. Inte minst går tanken till de socialister från Vänsterpartiet som har den kommunalpolitiska makten i värmländska Degerfors. Kommunens ekonomiska flaggskepp är sedan urminnes dagar järnverket, men detta ägs av det kapitalistiska företaget Outukumpu och vinsten försvinner i stor utsträckning ner i aktieägarnas fickor. Är det inte dags att åtminstone börja fundera på en strategi för en annan tingens ordning?
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.