Här tar den magnifika revolutionen slut
Egypten har drabbats av djup moralisk kollaps
Har 2000-talets hittills mest magnifika revolution nått sitt slut? Det såg onekligen ut så i Kairo i går: en militärstat som bryter in i folkmassor, mejar ned dem med automateld, bränner upp deras tältstäder, prickskjuter på oberoende journalister, pumpar ut lögner i statsmedia, går över högar med lik för att utplåna alla tecken på opposition. Var det hit vägen från Tahrir ledde? Skulle även den arabiska våren – den största injektionen av politiskt hopp den här sidan murens fall – ända i ren och skär masslakt?
De av oss som tvivlade på om händelserna i början av juli skulle klassificeras som en revolution eller en statskupp har fått svar. Besinningslös kontrarevolution, ingenting annat. Mest kväljande av allt är att höra liberaler, nasserister och andra vänsteraktivister ta parti för armén, i vars knä de valt att sitta: i går förmiddag framträdde än en gång Khaled Daoud från National Salvation Front, det paraply som ledde kampen mot Muhammed Morsi, till försvar för massakrerna. Allt är demonstranternas eget fel, eftersom de stört trafiken. Några timmar senare ropade, vädjade, bönade Brödraskapsledaren Mohammed Beltagi in i Al-Jazeeras kamera: hans 17-åriga dotter hade just räknats in i likhögarna.
En djupare moralisk kollaps för de krafter som en gång byggde Tahrir är svårare att föreställa sig. Det finns bara en möjlig väg tillbaka: massdesertering från militärstaten. Det faktum att så många förmenta revolutionärer håller fast vid den talar för att det nu är slut.
Andreas Malm