LEDARE. De flesta inser vansinnet. En försvinnande liten stormrik minoritet stjäl gemensamma skattetillgångar och gömmer undan stöldgodset i skatteparadis. Panamapappren sägs bara avslöja en tiondel av gömmorna. För Europas del anses det handla om motsvarande 650 miljarder försnillade skattekronor – per år. För att inte tala om plundringen av gemensamma tillgångar globalt, från utvecklingsländer, eller om ryska och amerikanska miljardärsoligarkers utsugning… siffrorna är ofattbara.
”Stoppa girigheten!”, jämrar sig socialliberaler med samvete (medan rena tokliberaler, som Lena Andersson i DN 14/4, tycker att det är skatt för samhällets gemensamma behov som är girigt). ”Jamen, det är systemets fel”, skriver vänsterdebattörer med ett håhå jaja, ”sådan är kapitalismen”.
Och visst gödslar dagens tygellösa kapitalism en sociopatisk girighet utan motstycke. Men det som sker nu är en del av krisen för social omsorg och samhällsutveckling. I den kleptokratiska kapitalismens epok handlar det undangömda bytet om skillnaden mellan välfärd och ofärd för hela samhällen. Och det utgör i sin tur toppen på isberg av överförda tillgångar från det gemensamma till det privata.
Det är i denna globala omfördelning vi finner några yttersta orsaker till vår tids växande samhällsklyftor. Terrorism och kriminalitet, despotism och förtryck, rivalitet om smulorna från de rikas bord. I en värld där nu de flesta med en knapptryckning kan skåda vad som tycks vara det goda livet på andra sidan gränser och avstånd, växer den sociala frustrationen. Ibland lyckas vänsterkrafter kanalisera den i solidariska konstruktiva banor. Oftare erövras den nu av nationalistisk extremism, religiös sekterism och terroristisk dårskap.
För det politiska etablissemanget i vår del av världen handlar politik om förändringar i marginalen – men den globala omfördelning och dränering av samhällenas tillgångar som pågår kan inte åtgärdas genom randanmärkningar eller inställsamma skatteamnestier.
Vad som krävs är åtgärder i en helt annan skala. Det handlar om att bryta en global utveckling och de mäktigaste eliternas grepp. Det handlar om att återbörda hundratals miljarder till samhället för dagens skriande sociala behov. Och det handlar om att sätta stopp för fortsatt samhällssabotage från de kretsar som har långt mer än vad de behöver.
Vi behöver, som Bernie Sanders säger, en revolution, men inte bara i snäv politisk mening. Vi behöver en social revolution där den stormrika minoritetens privilegier dras in. En revolution av social utjämning. För arbetarrörelsen och vänstern handlar det om att kalla saker vid deras rätta namn och agera därefter. Vi behöver ett handlingsprogram för att koppla ett järngrepp kring miljardärklasserna som förhindrar deras plundringståg och återbördar det stulna. Vi behöver en folklig opinionsrörelse som förenas bakom krav på medborgerlig inventering och offentlig redovisning av de undangömda förmögenheterna, rättslig prövning och åtal mot skattesvindlarna samt förverkande av de undanhållna tillgångarna. Detta som ett första steg i att vända på steken och använda alla tillgångar som det moderna samhället skapar där de behövs: för skolor, bostäder, omsorg och ett bättre liv åt alla. Då kan vi minska den sociala desperationen, överbrygga de värsta klyftorna och dra undan grunden för de gräsligaste förkunnelserna.
Att låta de rika hållas, att låta samhällets ekonomiska möjligheter rinna bort i miljardärernas värld av girig ansvarslöshet är ett säkert recept för kommande sociala katastrofer.
Veckans ledare i Internationalen
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.