Hur ska arbetarklassen försvara sig?
De arabiska upproren tog de västeuropeiska kapitalistiska ländernas ledare med överraskning. De spanska folkliga mobiliseringarna är en andra obehaglig överraskning för den europeiska borgarklassen. Liksom de grekiska demonstrationerna vänder spanjorerna sig mot de nedskärningar och privatiseringar som nu beordras från den härskande klassens högkvarter. Man vänder sig också mot de osäkra anställningsförhållandena – med visstidsanställningar och bemanningsföretag – samt naturligtvis mot massarbetslösheten ( i Spanien beräknas den totala arbetslösheten ligga på 20 procent och bland ungdomar hela 45 procent) och de allt mer bisarra och orättvisa inkomstskillnaderna. I grund och botten är det hela det nyliberala projektet i sig som man riktar sina protester mot. När det gäller Grekland har hela den europeiska högern (och även socialdemokraterna) försökt få den allmänna opinionen att svälja bilden av ett grekiskt folk som levt över sina tillgångar och överkonsumerat offentliga tjänster. Sanningen är dock att det inte är på utgiftssidan som det grekiska underskottet skapats utan på inkomstsidan. De välbeställdas förmåga att undandra sig beskattning är i själva verket roten till den grava ekonomiska krisen. De inhemska skattesatserna är löjligt låga och därtill gömmer den grekiska överklassen undan tiotals miljarder utomlands. Samtidigt måste vi konstatera att radikalt motstånd sannerligen inte kännetecknar det rådande […] Läs mer …