”Strålande tider stundar”


Är det tomteglöggen – eller bara en släng av fartblindhet från den svenska högerns valtriumf 2010? Borgerlighetens ledande tidningsdrake har under jul- och nyårshelgen formligen vältrat sig i självgodhet. ”Strålande tider stundar”, utbrister börskrönikören. ”Det blir ett gott 2011 för Sverige”, utlovar riksbankschefen. ”Ljusa utsikter”, ”Sverige växlar upp igen”, ”Välkommen till fondparadiset”! Rubriksättarna vet knappt till sig och toppar inför nyåret med löftet att katastrofernas 2010 åtföljs av ”Goda nyheter”, ja rentav ”Början till en bättre värld”.
”Yra av framgång”, löd ett berömt yttrande av Josef Stalin under den stora tvångskollektiviseringen av det sovjetiska jordbruket 1930 – alltmedan den kulturella eliten mobiliserades för att besjunga och smycka ut den stora triumfen. ”Livet håller på att bli bättre och lyckligare”, summerade den nye tsaren några år senare när den stora terrorn rullat igång.

Kanske är det ingen slump att liberalernas frenetiska lyckobudskap numera för tankarna till despotins tidevarv och Orwellskt nyspråk. Den ekonomiska och sociala elitens värld liknar alltmer ett globalt gated community där några hundra miljoner bättre lottade åtnjuter livets goda i lä från folkmiljardernas levnadsvillkor. I skydd av den nya världsordningens globala militära vaktstyrkor och övervakningssystem rabblar de sitt mantra om världens förträfflighet.
Det är när illusionen hotas tonläget höjs. Det är när det nyliberala projektets finansiella kraschlandning ska betalas genom skrotning av välfärdsstaterna bedrägeriet måste tätna. Liksom när kapitalismens ansvarslösa vinstjakt ska bekostas av miljö och klimat. Eller den globala elitens livsstil finansieras av en hungrigare världsbefolkning och den imperialistiska maktordningen hävdas genom massakrer på underkuvade.

I Wikileaks tidsålder måste maktbudskapen anta alltfler av Bagdad Bobs anletsdrag – och med obekymrad min blåneka, beljuga, idealisera, vantolka eller sonika byta ämne. Kampen om kommunikationen, om världsbild och proportioner, värderingar och tolkningar, kommer att hårdna – med alla trumf på hand hos mediamogulerna i såväl New York och Stockholm som Minsk och Moskva. Bortsett från verkligheten själv som i rå form kommer att skorra mot de förhärskande ideologiproducenterna – från studentkravaller i London och arbetaruppror i Grekland till massöversvämningar i Australien och självmordsbombare på Drottninggatan.
Revorna i illusionen, avstånden mellan sinande hushållskassor och ”köpfesterna” på börsnyheterna, kommer dock att uppfattas och förstås olika. Idag växer högerextrem nationalism och religiös extremism på djupet från Ungern till Idaho, från Somalia till Södertälje.

Det är bara om solidariska krafter i global skala sluter sig samman kring vår tids moderna socialistiska värderingar och lösningar som revorna kan öppna vägar för en universell humanistisk framryckning. Det är i det stora sammanhanget vi i det lilla måste betrakta oss själva. Det är i det globala landskapet vi stretar med vardagens socialistiska uppgifter, från det alldagliga samtalet till det politiska projektet.
Här spelar vår röst, veckotidningen Internationalen, en central roll för att nyktert och utan skygglappar tränga igenom det förhärskande, ge röst åt verkligheten och bygga en bro från det upplevda till det möjliga. Den utgör i sig själv bara ett nålstick men kan tillsammans med andra vidga revan och stärka alternativet.
Så till alla som på det nya året vill delta i en hårdnande kamp mot borgerlighetens bedragare kan vi med säkerhet utlova: ”Strålande tider stundar”!