Grus i maskineriet: alliansen gnisslar

När alliansen denna fredag, då Internationalen kommer ut, samlas till sitt årliga Harpsundsmöte för att mejsla fram de grundläggande beståndsdelarna i den kommande höstbudgeten är det med mer grus än någonsin i dess regeringsmaskineri. En mediabild av att alliansen är trött och saknar visioner kletar sig allt tydligare fast vid dess företrädare. Statsminister Reinfeldt rasar […] Läs mer …

Dåligt betyg för Reinfeldt efter fem år vid makten

”Vi avser att föra en politik för hela vårt land och i hela folkets intresse”. Orden är Fredrik Reinfeldts när han 2006 vid riksdagens högtidliga öppnande läser ur den borgerliga alliansens första regeringsförklaring. Vad blev det då av de högstämda orden om en politik i ”hela folkets intresse? Ja, aldrig i modern tid har klyftorna […] Läs mer …

Vad vilja högerkrafterna?

”Vi är vår tids nya miljöparti”, orden är den moderata partisekreteraren Sofia Arkelstens vid partiets Sverigekonferens i Karlstad förra helgen. Vid denna konferens samlades 1700 kommunpolitiker från hela landet. Här betonades tydligare än någonsin att moderaterna är ett ”samhällsbärande parti”för hela det svenska folket, och speciellt trycktes det på nödvändigheten av att man profilerar sig i miljö- och välfärdsfrågor. I linje med det uttryckte statsminister Reinfeldt – i en intervju efter sitt tal till konferensen – det som angeläget att antalet anställda i kommunerna de närmaste åren ökar med 50 000. Från att i riksdagsvalet 2006 gått fram under baneret av att vara ”det nya arbetarpartiet” och 2010 som ”det enda arbetarpartiet” försöker således moderaterna nu framställa sig som det stora miljö- och välfärdspartiet, ett parti för alla väl förankrat i politikens mittfåra. Men vad döljer sig egentligen bakom den nya fasaden? Är inte partiet längre den främsta försvararen av svärdet, tronen, altaret och penningpåsen – i ur och skur de besuttnas parti? Vid riksdagsvalet 1970 fick moderaterna för egen del vidkännas ett historiskt bottennapp när man endast lyckades erövra 11,5 procent av röstetalet. Året innan hade man sett sig nödgat, som en avspegling av den rådande tidens vänstervåg, att […] Läs mer …

”Ett socialdemokratins efterkrisprogram”


Alliansregeringens nyligen offentliggjorda vårbudget var tämligen fri från sensationer. Ministären Reinfeldt traskar vidare på den tydligt markerade systemskiftesvägen; med mer av skattesänkningar, avregleringar och relativ bantning av den offentliga sektorn. Från och med nästa år ska ett femte jobbskatteavdrag sjösättas och brytpunkten för att betala statlig skatt höjas. Vår gemensamma välfärd kommer att få än mindre svängrum. Fram till år 2015 är det meningen att de offentliga utgifternas andel av BNP ska reduceras från 51 till 46 procent, vilket i reda pengar handlar om över 200 miljarder. Istället för att satsa på nyttigheter och nödvändigheter som vård, skola, omsorg och klimatomställning väljer alliansregeringen att ytterligare sänka skatter och betala av över 500 miljarder på en statsskuld som bara existerar på papperet (statens finansiella tillgångar är större än dess skulder). Från oppositionen hör vi samma melodi som från finansdepartementet, om än i en något annan tonart. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Tommy Waidelich, deklarerar att även en röd-grön regering hade sänkt skatter, om än inte lika drastiskt och med en annan fördelningsmässig profil. Inte heller från oppositionens sida läggs det fram några förslag om rejäla satsningar. Istället för en planmässig utbyggnad med fasta jobb i den så länge eftersatta offentliga sektorn förespråkar paret […] Läs mer …